Varmt välkommen.

Therese studerar för närvarande vid Falkenbergs Konstskola.


Gammalt fönster
Förvandlingen
Tornet
Rasande lada

Om Mig

 

Något nytt, vilt och otämjt har smugit sig in i mitt måleri. Ett spår, en signal, en ton. För att kunna uppfatta och följa tonen måste jag rensa bort allt överflödigt och störande. Tonen leder mig djupare och djupare in i skogen, över stock och sten och emellanåt genom mörker. Jag vet inte vart jag är på väg, bara att jag vill följa den tonen, upptäcka, uppleva och utforska vart den leder.

Jag packar min ryggsäck med mina målargrejer. Sen står jag stilla ute, lugnar min andning och lyssnar uppmärksamt. Efter en stund uppfattar jag den subtila tonen, den ton som kräver min fulla uppmärksamhet för att kunna urskilja. Tonen resonerar med något djupt inom mig som vill finna dess källa, dess ursprung. Jag börjar följa tonen. Den leder mig djupt in i skogen på slingrande djurstigar, över blöta myrar och ibland rätt ut i det knastrande blåbärsriset. Det händer att jag tappar jag bort tonen och då stannar jag och använder alla mina sinnen för att åter finna den.

När jag kommit fram till tonens källa känns det i hela kroppen. Ibland är det en gammal övergiven lada som vill viska sin historia i moll, ibland är det en höna som har något mycket viktigt och fullkomligt obegripligt att berätta, eller ett stort stenblock mitt i skogen som när solljuset faller på det, visar en liten del av det oändligt mystiska.

Jag tar fram mina färger, penslar och mitt block och börjar arbeta. Det är ofta kallt. Kylan tvingar fram energi och ett fullkomligt fokus. Jag blir ett ödmjukt vittne som underkastat och hänfört nedtecknar det naturen vill visa mig, oftast i snabba akvareller. Regnar det blir regnet min omedgörliga medhjälpare som påminner mig om vikten av acceptans och att måla med öppenhet och nyfikenhet – att välkomna det oförutsedda.

En stor gåva mina barn gett mig är perspektiv. Jag har inte råd att lägga dyrbar tid på saker som inte är meningsfulla för mig eller dem. Mycket i livet har därför skalats bort och kvar finns det som verkligen betyder något – konsten, kärleken och naturen.

Jag målar för att jag är skyldig naturen, den källa som gett mig liv, upplevelser, skönhet och äventyr, upprättelse – en röst, ett uttryck.